Underdos?

Psykvården i Sverige har allvarliga brister, men det är ju tyvärr inget nytt. Men höjden av idioti är väl ändå att försöka göra livet så tråkigt som möjligt för patienterna, särskilt när man som mig är här mot sin vilja. Till att börja med så är ofta inaktivitet ett stort problem när man lider en depression så  då skulle man väl kunna tycka att när man ändå är inlåst på en avdelning som ska behandla depression så borde man väl jobba med och uppmuntra patienterna att aktivera sig och komma ut och röra på sig. Men icke.. här jobbar de med motsatsen och mottot medicinera mera skulle va en passande slogan. Jag har varit här i snart två veckor nu och får inte gå ut själv, får tjata minst 10ggr om dagen för att komma ut på promenad, dock uteblir den oftast, jag får inte en gå ut med mina föräldrar! Å som inte det skulle vara nog så upptäckte vi här om dagen att vi iaf har Netflix här på avdelningen, vilket  var en trevlig överraskning.. vi fick dock nyss beskedet att vi inte får ...

Tristessen tar sakta kål på mig! Men utsikten är iaf fin.. hade jag haft långt hår.. well något hår över huvudtaget på hjässan, hade jag slängt ut det genom fönstret å väntat på att bli räddad som Rapunzel! Känns som det skulle gå snabbare än att vänta på att bli utskriven ZzZzZz

Igår blev jag flyttad till en ny avdelning som är väldigt fin å trevlig, vilket är bra.. men blir fortfarande behandlad som om jag var omyndighetsförklarad eller värre. Har varit på sjukhuset över en vecka nu och får forfarande inte ens gå ut å röka själv! Fick inte behålla verken nagelklippare el pincett.. men en nyvässad penna går bra.. suck! Jag håller sakta men säkert på att bli galet på riktigt! Aaaaah! 

Flera positiva händelser. Eftersom jag vaknade så pass ”tidigt” han jag va med på morgonmötet där vi gick igenom dagen och fick chans att ställa frågor men det bästa med mötet va något som kallas ”dagens vits”, liket va följande: Nöj dig inte med en relation som inte tillåter dig att vara dig själv”.  LOVE IT!

God morgon! Och vilken underbar morgon! Blev väckt så jag hann följa med ut på kl 8 rundan och ta en morron cigg.. a new high här på sjukhuset! Man lär sig uppskatta de små sakerna när man förlorar sig frihet. Lots of love till personalen här! <3

Det här bevisar något som jag har trott länge.. att psykologi och behandling av psykisk ohälsa ofta är en gissningslek, se bild. ”Det är inte fullständigt klarlagt hur antidepressiva läkemedel verkar.. ” Har iaf påbörjat en ny behandling med antidepressiva idag.. framtiden får utvisa om det kommer hjälpa eller inte? TBC..

Vart när och hur en depression börjar är väldigt svårt att fastslå och de flesta av oss är nog mer eller mindre deprimerade till och från under våra liv.  Jag har levt ett ganska spännande liv och allt flöt på ungefär så som jag hade tänkt, tills det inte gjorde det längre..  Jag flyttade utomlands direkt efter studenten och pluggade först 5 år i Australien och efter det 1 år i Italien. 2011 flyttade jag tillbaka till Sverige och mina förväntningar på livet var orealistiskt höga, vilket snart skulle sätta igång en kedja av olyckliga händelser som tillslut skulle leda till där jag är idag.

Gomorron! En ny spännande dag att se fram emot... ... ... gissar på att dagen kommer se ut ungefär så här: 70% tv tittande, 10% äta, 15% vänta på att få gå ut 5% faktisk tid ute.. Mmm så mkt att se fram emot.. Det verkar iaf bli fint väder.. underbart när man är inlåst större delen av dagen och inte får gå ut utan att hålla någon personal i handen.

Återkoppling till det jag skrev tidigare. Vem gör vad och vem är här för vem? En patient frågade om att få sin mobil tidigare ikväll och fick svaret att han får vänta för personalen ville sätta sig framför tv och se på nyheterna först. 

Jag ber om ursäkt på förhand om mkt som jag skriver om här är negativt, men tyvärr är det ju så att det är just negativa saker man behöver ventilera.

Samtidigt som jag skriver inlägget om patientforum och känner mig svagt positivt hoppfull så närmar sig kl 14.00 och dax för dagens efterlängtade promenad.. då får man det här svaret när man frågar om när vi ska gå ut: Ingen promenad pga mulet väder, personalbrist å kl är 13.58, inte 14! Aaaaah really???

En positivt överraskande sak som jag va med om idag här på sjukhuset va en sak de kallar patientforum. Patientforum är helt enkelt ett möte en gång i veckan där vi patienter får en möjlighet att ta upp sånt som vi tycker är bra eller mindre bra och har en chans att ställa frågor å ventilera lite. Känns som ett så enkelt men effektivt  sätt att förbättra saker både för patienter och personal. Det här är något som verkligen behövs för ibland känns det lite som hela idén med vården har glömts bort och att vi patienter är ett irritationsmoment  och mest i vägen istället för att vi är här för att få hjälp. Vi får se om personalforumet har någon omedelbar effekt eller påverkan på min vistelse här?

Nu har jag som sagt varit LPTad i snart en vecka. Det började förra onsdagen när jag va ute och hade en trevlig kväll på stan och blandade till en drink bestående av vitt vin och en olaglig substans som man absolut inte får blanda med alkohol för den kan då leda till andningsuppehåll vilket i sin tur såklart leder till att man inte längre lever.. Det är här som mitt minne blir lite suddigt med tydligen råkade jag ut för det förstnämnda, blev upplockad av en ambulans och hade ett fruktansvärt uppvaknade på medicinakuten.

Att vara tvångsinlagd pga psykiska skäl heter LPT = Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Min depression började.. eller snarare blev allmänt känd för drygt två år sedan , sommaren 2016, då jag blev tvångsinlagd (LPT) för första gången pga ett självmordsförsök. Nu är jag tvångsinlagd/LPTad för andra gången efter att ha kommit lite närmare att hamna 6ft under. Jag har snart varit inlagd i en vecka på en psykosavdelning eftersom det är fullt på avdelningen där jag egentligen ska vara. Hittills består mina dagar av att se på dag tv alt. fiskarna i ett akvarium som simmar omkring lika förvirrade å planlöst som oss patienter. Utöver det så antingen äter eller sover man, men största tiden går åt till att vänta på att bli utsläppt för att få röka, vilket man får göra 6 ggr om dagen om man har tur och det finns tillräckligt med personal som kan rasta oss. Tiderna kan variera ganska mycket så för att vara på den säkra sidan och inte bli kvarglömd på avdelningen så ser vi till att vara klara, påklädda och vänta  framför den låsta dörren ut till frihet 15 min innan den utsatta ...

Ett stort problem men psykvården i Sverige är att den är överbefolkad och underbemannad, vilket inte är rättvist verken för patienter eller personal! 

Middag på sjukhuset, ugnspannkakor med jordgubbssylt ex. Tillbehöret tomat å gurksallad.. mums.. 

Idag fick jag frågan ”... tog du en överdos?” Och min första tanke va ”nej en underdos.”